Ann-Sofie Eriksson, om Malins besök på Humleskolan i Bromölla 9 november

 

Jag och Malin har samarbetet tidigare. Första gången var när tvillingarna i “Blodsystrar” gick i årskurs 9 och jag undervisade dem. Vi hade ett projekt i dokumentärfilm på skolan (10-13 år sedan) och flickorna gjorde sin första film, det blev sedan roten till ett längre samarbete.Dels mellan Malin och mig (skolan) och dels mellan mig (skolan) och tvillingarna. Eftersom projekten och samarbetet gav både inspiration och en kreativ uttrycksfull grund för eleverna har vi fortsatt hålla kontakt genom åren.

För någon termin sedan inleddes det senaste projektet mellan Malin och en kollega till mig, som jag sedan tog vid när min kollega slutade. Jag satt som representant i “Skapande skola” och det föll sig naturligt. Filmen “Blodsystrar användes som inspiration vid en workshop, samt fick eleverna ta del av produkter från liknande projekt som de själva befann sig i. Och för att få ut sin fulla potential gjordes det både ett för- och efterarbete av dokumentären. Därefter planerades (från idé till manus), filmades och klipptes deras filmer tillsammans med Malin. Det föll väl ut, kollegor till mig var insatta i projektet och eleverna upplevdes vara motiverade att berätta “sin historia”.

Produkterna var allt ifrån deras vardag i skolan och dess tristess till gripande historier om att mista en förälder i ung ålder. Fantastiskt! Ungdomarna växte i sitt ansvarstagande, problemlösande och sin kreativa förmåga men också att ta initiativ och finna motivation. Många ungdomar som vi inte alltid möter korrekt, växer många gånger i sådan här uppgifter. Häftigt!

Vid ett par tillfällen, innan projektet var igång, sågs jag och Malin för att diskutera vad vi båda ville få ut. Det gav många idéer och till sist kunde vi bryta ner till något som kunde genomföras under tiden som fanns till förfogande. Hennes kompetens, erfarenhet, och brinnande engagemang blev en kreativ injektion som jag kunde bygga vidare mina tankar på och sedan får ned i en konkret och fungerande struktur.

Eleverna är överlag kunniga inom film och media, och Malin kunde ge dem en ytterligare dimension och få deras “enkla” alster att se proffsigt och uttrycksfullt ut. Det vore önskvärt att jobba mer med film, men det är nog snarare tekniken som begränsar än vilja till det. Utvecklingsmöjlighet hade tex kunnat vara att genomföra projektet under en längre period, låt säga under en termin under “elevens val”. Ett tidsmässigt längre projekt hade kunnat ge Malin utrymme att jobba med eleverna och detaljer och finesser i att skapa film.