Malin Hörlén, om Malins besök på Hasslarödsskolan i Osby 10 maj 2019

 

Hur kom det sig att ni ville arbeta med Blodssystrar?

Jag stötte på Malin på Läromedelsmässan och blev nyfiken, kollade på kortversionen av filmen i Mediekatalogen och kände att det här skulle kunna utmana niorna så här i slutet av sista terminen i grundskolan. Bönade hos rektor som höll med, mycket tack vare att det inte skulle kosta skolan något. Jag har länge funderat över hur jag kan jobba med filmskapande i skolan så erbjudandet satt som en smäck att mina elever kunde få träffa en livs levande producent!

Hur såg ert upplägg ut vad gäller samarbetet med Malin?

Det var den svåra biten. Rektor ville prompt att alla 9:or skulle få ta del av projektet, inte bara mina egna. Alla lärare var inte med på samma tåg som jag… Det hade kanske underlättat om det hade funnits ett tydligt informationsmaterial att delge kollegorna, som inte innebar att de måste se filmen själva. Vi satsade hur som helst på en heldag med Malin som också erbjöd sig att rikta sitt eftersnack mot det vi i mina båda 9:or håller på med just nu; reklamfilm om hemorten. Mycket som skulle knökas in på en skoldag så allt hanns inte med. Det var 4 9:or som fick se filmen med efterföljande snack om 30-60 minuter, de sista 2 9:orna slogs ihop (inte att rekommendera) för att hinna med. Att Malin orkade hela dagen är en bedrift!

Vad har Malins besök gett eleverna och dig/er som pedagog/er?

Väldigt mycket. Jag var redan inne i filmskapandetänket när jag stötte på Malin. Nu är jag än mer taggad. Eleverna uppskattade att se en kvalitetsfilm. Jag hade varit noga med att poängtera innan för eleverna att det handlade om en dokumentärfilm och att den kunde upplevas som svår eller tung så att de inte skulle förvänta sig något lättsamt.

Har Malins besök inspirerat till vidare arbete med film/filmskapande? Hur i så fall?

Jag blev imponerad och inspirerad av Malins sätt att tackla elevernas frågor och på ett vänligt men bestämt sätt liksom ”tvinga” in eleverna i ett djupare resonemang genom att iskallt förutsätta att de hade förmågan att hänga med. Ett respektfullt bemötande av eleverna skapade en tillåtande atmosfär. Inga frågor var för dumma (även om vissa verkligen var det, puh!). För elevernas del var det ju mycket vunnet att få träffa en producent och höra om ett mycket spännande yrke som vi annars i skolans värld inte har mycket koppling till. I just vår kommun kommer vi i höst jobba med SKUA och jag är förstelärare och utvecklare i detta arbete. Naturligtvis kommer jag att förkovra mig i att arbeta med film i flera ämnen och försöka inspirera andra lärare i detta. Vore jättekul om vi kunde få träffa Malin igen, om hon kunde jobba med oss lärare och ge tips och idéer. Jag ska försöka förankra denna idé hos ledningen men vore ju kanon om vi kunde få ett litet förslag. Det är ju så mycket att vi lärare förväntas använda en massa teknik med eleverna utan att själva ha getts en rimlig utbildning och träningsutrymme för att verkligen kunna känna oss bekväma att ro det i hamn. Kanske AV-Media kunde rikta liknande projekt mot lärare. Jag känner till Creaza men vi är nog många som skulle behöva mycket mer handfast vägledning innan vi ger oss på att använda det.

Vad skulle kunna göras bättre om ni skulle genomföra ett liknande projekt än en gång?

Som jag skrev ovan, inte för många klasser inblandade, att berörda lärare ges information i god tid och själva känner sig engagerade, att vi är fler ur personalen som roddar med det praktiska och att vi har ett gemensamt upplägg hur vi tänker att diskussionerna i klasserna ska initieras, anpassat efter vad som passar just den klassen bäst. Viktigt för Malin tror jag att det finns en kommunikation innan om hur klassen är, om det är någon elev hon behöver ha lite kunskap om (som vi gjorde och Malin verkligen bemötte på ett bra sätt).

Hur fick ni reda på erbjudandet ”En halvdag med filmproducenten Malin Andersson”?

På läromedelsmässan i Hässleholm, i direkt kontakt med Malin.

Elevernas kommentarer efteråt

”Filmen var bra filmat och hade ett bra budskap och att det var en dokumentärfilm var extra spännande att se. Filmen tog upp viktiga frågor i livet och man förstår allt.”

”Syftet med filmen var att man ska inte låta någon annan bestämma över ens liv, den var bra!”

”Jag hoppas hon gör en fortsättning för man blir nyfiken på vad som hände sen.”

”Malin Andersson är en bra förebild för unga och visar att hon jobbar tills hon når sitt mål.”

”Jag hade velat veta mer, att tjejerna skulle berätta mer.”

”Lite tråkigt att den bara handlade om tjejer.”

”Man blev besviken på slutet.”

”Julias man gjorde fel för man måste anpassa sig hur det är i landet man bor i, det är odiskutabelt. Han kan inte hålla på och vara så kontrollerande, här i Sverige får tjejerna jobba med vad de vill och ha lika mycket frihet som killarna.” (sagt av en muslimsk kille. Sen hade vi en diskussion hur man isf skulle ställa sig till att man på vissa arbetsplatser tvingas ta av sig slöjan men där tyckte han att ”man borde uppskattas för den man är och jobbet man gör, inte hur man ser ut”).

”Hon var för ung för att gifta sig. Om det hände min syster skulle jag försöka få henne att vänta lite, så hon har tid att riktigt lära känna killen, då hade hon upptäckt med tiden hur han var.”

”Det var snällt av Malin Andersson att lägga sin tid på oss ungdomar och att hon kom hit för det är viktigt att vi ungdomar förstår vad livet är och hur man ska tänka. Det är en erfarenhet att ha fått se den här filmen, så bra den var och hur svårt tjejerna hade det.”

Lärarens kommentar efteråt

Sedan undrar många vad som hände med mamman och pappan. Själv hade jag stor behållning av filmen som var mycket gripande och gick under huden på ett nästan obehagligt sätt. Igenkänningsfaktorn var månne lite väl hög för mig… Lika stor behållning hade jag av att se elevernas reaktion på den, då och nu efteråt. Den gjorde intryck och avtryck på eleverna. En elev hade som förslag att ditt nästa filmprojekt ska vara en film om en klasskompis, en ensamkommande från Afghanistan ”som har miljoner historier att berätta, alla älskar att lyssna till hans berättelser!”